[Best_Wordpress_Gallery id=”1″ gal_title=”All images”]

Den sorgliga verkligheten av att ett krig är pågående i europa är nästan ofattbart.  Så som nyheterna här rapporterar är att det är otroligt att det händer i denna moderna tid.  Och att historia upprepar sig.  Dom närmaste två veckorna kommer att vara kritiska för allas våran framtid.

Rapporter från insidan säger också att kriget i Ukraina är inte det viktigaste av vad som kommer att hända.  Att detta är egentligen en känga till Nato som inte lyssnar på vad Ryssland har att säga och att det är Putins sätt att skicka ett medelande till som.  Då han har egentligen bara intresse av att slå till militära och politiska mål och undvika civila.  Men vi vet ju hur det går.

Hela världen verkar vara involverade i detta krig/konflikt, och det verkar som om det är första steget till att Putin får ihop sitt imperium, eller annars hans återskapande av sovietunionen.  Att ta dessa desperata steg är oförlåtlit.  Och om Ukraina är bara ett medelande eller en symbol för vad Putin har för åsikt att föra fram, kan man vara orolig för vad som kommer härnäst.  Att Ryssland är också alierade med Iran och Kina får också en del andra tankar att vara oroliga för.  Blir det mera skapande av andra imperium i så fall?

En sak är säkert.  Putin vill ha Ukraina.  Det skulle i så fall vara idiotiskt att förstöra landet.  Det vore också idiotiskt att använda kärnvapen i ett land som ligger så nära deras egen.  Det är bara frågan vad som blir nästa steg

Min fru är konstnär. Mer specefikt, hon är en målare. Målare av tavlor. Flera olika stilar och ämnen. Hon har inte riktigt hittat sin nisch av vad hon är bäst på eller ett tema som är hennes egen signatur. Men hennes konst är väldigt uppskattad av dom hon känner, nära och kära. Problemet är att när det är åsikter från dom som är nära och kära, är det ibland svårt att veta om reaktionerna är genuina eller bara vänliga. Hon vill gärna bli en proffesionel konstnär. Men det är svårt når man inte har en agent eller proffesionella kontakter.

Heather, min fru bestämde sig att ta kontakt med en “proffesionel artist”. Hon hittade via internet en herre som påstod sig att jobba för Disney, och tidigare varit lärare i konst. Resultatet var inte bra. Hans åsikt fick heather att känna sig nedvärderad och värdelös. Det var inte den mest positiva reaktionen direkt. Det tar bara en att inte bara förstöra din dag, men också din dröm och möjligheten att växa vidare med din passion. Hon tog bort alla hennes tavlor som fanns i hemmet och packade ned alla hennes målartiklar. Heather gav upp alla tankar för att vidare bli konstnär. Det hjälpte inte att vänner och familj försökte få henne att inte lyssna på det som hade sagts från proffset. Det var en mörk dag och allt var hopplöst.

Dagen efter bestämde Heather att kolla upp artisten som hade kritiserat henne. Hon fann att artisten var inte så begåvad som hon hade för sig. Han gjorde mer karaktyrer och andra hand kopier av tekningar. Bara för att man konstaterar att man jobbar för Disney innebär inte att det är inom studion direkt. Du kan vara en karaktyr målare utanför Disneyland parken vilket visade sig att har var. Utan att säga mer så tog Heather sig i kragen, tog fram hennes målar artiklar, och satte igång igen trots vad proffsen sa. Strax därefter sålde hon två av sina målningar och har precis satt upp ett instagram konto för sina verk.

Att vara en artist är ett svårt val, särskilt när man är okänd. Men det tar bara en som kan förstöra drömmen och mojligheten att bli den talang man vill bli. Don’t let it happen to you.

Bilden: “Koi Ya Later” av Heather Bonner

Då jag pendlar med tankar och ideer om vad jag kan skriva här så undrar jag ofta hur det är i Sverige för alla ni som bor hemma där.

Jag vet att en dag då jag får komma hem igen kommer allting inte vara exakt detsamma som när jag lämnade det.

Sist jag var i Sverige var 2011. Den sista Harry Potter filmen släptes på bio och året därefter vann Euphoria melodifestivalen. Så ni tänker nog, det var ett bra tag sen. Dom säger att man kan inte alltide komma hem. Med andra ord kan man inte vänta sig att allting kommer att vara exakt lika dant, och det väntar jag inte mig heller. Men jag har kvar längtan. Sverige är mitt hem och jag är svensk ända in i hjärtat. Så det vore trevligt att höra ifrån någon hur ni ser att det har ändrat sig på det positiva och det negativa.

En sak som har ändrat sig under det senaste decenium är hur svårt det är att kunna flytta till Sverige om man är inte medborgare eller svenskfödd. Jag refererar till min fru och vad hom måste göra enligt reglimentet och migrationsverket. Det är inte bara en lång och frustrerande process med alla dokument och processer, men också finansiellt. Sverige är inte det enklast att komma in laglit. Även om hon skull ge upp sitt amerikanska medborgarskap, så är det också en dyr historia.

Hur som helst, en dag kommer man hem för att stanna. Jag är bara nyfiken, det man inte får höra på nyheterna, det som anses som ett “normalt” liv i Sverige, hur är det nuförtiden?

USA påstår sig vara “the land of the free”; frihetens land som skall inkludera “freedom of spech”; friheten att tala fritt. Så är tyvärr inte fallet. Särskillt inte under dom sista fem åren. Friheten att kunna uttrycka sin åsikt har minskat och den frihet som en gång möjligen existerat har minskat under tidens gång. Särskillt på internet. Det är inte rättigheter man har i det här landet. Det är privilegier. Och dom kan tas bort hur enkelt som helst.

Egentligen kan man säja att det hela började i slutet av 80-talet. Reglementet för nyhetsändningar var att om man hade en åsikt som presenterades var det att en motsvarig åsikt presenterades likaså. Nyheterna skulle egentligen rapporteras direkt, utan åsikt. Men den regeln togs bort i slutet av 80-talet. Nu rapporteras nyheterna beroende på vilken politisk åikt man har. Och studier har visats att dom flesta nyhetstationer följer ett manus ord för ord under denna politiska system. Jag har tappat räkningen på hur många som önskar att man kunde få nyheter rapporterade som förr. Vissa vägrar att titta på nyheter för det är värre än att se på The Cardations TV såp-opera.

Då det är många som har valt att göra sina egna nyhetsändningar genom youtube och andra forum genom internet så får dom inte uttrycka vissa ord i rädsla för att bli nedstängda. Då får dom ta till förkortningar eller kod ord. Ett par exempel:
Corona vaccin = roll up your sleavers
Trump = T man
Joe Biden = JB
Camila Harris = Cmla
Israel = Is land
Iran = I land
Corona = The Woohan wiggle

Det är ledsamt att sådan kontrol existerar att man får ta till sådana steg. Frihets uttryck är så begränsade. Men jag är glad att jag kan fortfarande få nyheter som inte är begränsade i sveriges radio. Även om det som rapporteras kan ha vissa gränser, så låter det i alla fall mer direkt istället för vad jag får höra här.

Bild: “Say Nothing” (2022) av Heather Bonner

Så är det den underbara tiden på året igen. Melodifestivalen i full gång. Plus att vi har dom olympiska spelen pågående i full fart. Och dessutom så har oscars nomineringarna presenterats. Vanligtvis så brukar oscars galan hända ungefär samtidigt som finalen i melodifestivalen, så det är en superfestlig tid. Och ovanpå allt i det här landet så är det super bowl som är på gång. Så mycket festligheter höger och vänster.

Tack vare SVT Play så har jag fått glädjen att kunna njuta av festivalen live och kunna prata med vänner ifrån Sverige och få byta åsikter. Samtidigt så har jag fått många av mina amerikanska vänner att få uppleva festivalen. Jag brukar få reaktioner som frågeteken för det mesta. Och jag vet att en hel del av musiken som presenteras är inte alltid det bästa. Men det är lite av det som är roligt. Någonstans finns det en guldklimp i jungeln av musik.

Jag minns min första mello. Det var 1980 och i USA fanns det inga talangtävlingar av denna sort som man har nu. Det närmaste var ett program som hette The Gong Show och var verkligen inte av det högsta kvalitet. Så jag fick uppleva året då Tomas Ledin vann med låten Just Nu. Jag visste inte riktigt vad jag skulle tro om showen. Jag förstod inte heller hela fenomenet. Men jag var definitivt biten. Min bästa vän i Sverige som var lika stor musik älskare som jag var nästan religöst intresserad av tävlingen och det resulterade i att vi båda köpte alla bidragen som släpptes på singel. Då jag tänker tillbaks på det nu så var det en glädjens tid och jag gillar fortfarande musiken.

Deltävlingar fanns inte i 1980. Det var tio låtar som du fick höra första gången dom presenterades i programmet. Även om många av festivalerna har lite av en nostalgik kick, så är man tacksam för att fortfarande ta del av denna tradition år efter år. Och jag måste säga att den svenska festivalen är mycket mer underhålland än eurovisionen. Plus att se reaktioner från amerikanare som jag gillar att tortera med denna festival, det är underbart. Men snart tror jag att dom kommer att förstå vår tradition lite mer snart. Ett par år sen kom det en film med Will Ferrell som hette Eurovision. Den fick ganska positiva reaktioner over here. Och den 21a maj kommer USA att få uppleva sin egen version som heter The American Song Contest med bl a Christer Björkman i produktionen. Så vi får se hur det går.

En liten extra historia. 1999 jobbade jag på Hotal Royal Star som låg brevid Victoriahallen där det årets melodifestival ägde rum. Det var året Charlotte Nilsson/Perelli vann med låten Tusen Och En Natt. Många av artisterna bodde på hotellet och fick betala deras egna rum. En ut av artisterna var Christer Björkman. Jag tror inte att han var så glad. Inte bara att det gick inte bra för honom i tävlingen. Han dessutom lämnade hotellet utan att betala för rummet.

Då jag försöker följa händelser och nyheter från Sverige så blir man lite förvånad över det som rapporteras från Sveriges Radio vilket ibland känns som motsatser från ena dagen till det andra. Visserligen, nyheterna i det här landet kan variera beroende på vilken nyhets station man ser eller lyssnar på.

Förra veckan så rapporterades att minst 150,000 smittas av corona viruset per dag i Sverige. Minst! Så jag räknade ut att med en befolkning på tio miljoner så kommer totalt alla invånare i Sverige ha smittats till slutet av mars eller början på april. Ganska skrämmande. Och samtidigt så hålls skolorna stängda i Sverige ett par veckor till. Men så igår så fick jag höra att statsministern kommer att ta bort alla corona restriktioner i Sverige fr o m onsdag nästa vecka. Så man undrar i den nuvarande situationenen, hur farlig är egentligen smittan.

I och för sig, i det här landet kommer alla militärer som inte har tagit sprutan avskedas. Och nu kommer vaccinet att tilldelas till barn så tidigt som sex månader gamla. Och även stora grupper som fotbollslag eller en hel sektion av ett företag som varit vaccinerade har ändå blivit smittade, så kommer jag fortfarande fram till att vad experterna vet är att dom inte vet.  Men vi får i alla fall intressanta variant namn på dom olika corona virusarna. Covid-19, omnichron, betachron.  Så nu låter det som någonting från Transformers världen.  Nästa variant kanske blir megatron.  Och medan vi håller på, varför inte donkey kong?  Virus cirkusen fortsätter.

När vi kommer över att amerikanare dels blandar ihop Schweiz med Sverige och imitationerna av svenska kocken ifrån mupparna så är det egentiligen inte mycket som dom känner till om Sverige. Dom flesta i det här landet kan inte ens hitta Sverige på världskartan. Men man får inte vara alltför kritisk. Amerikanare hittar inte många av sina egna stater eller städer på sin egen karta. Dessutom så är det en hel del i det här landet som inte ens har pass.

Att en svensk ser bra och attraktiv ut är en ganska vanlig åsikt. Men också att alla typiska svenska är blonda och blå ögda. Och då jag blir tillfrågad om kära Sverige, höjer man ögonbrynen ganak ofta. Är det sant att isbjörnar går på gatorna? Har ni inte otroligt höga skatter? Till det sista får man förklara i circa tio minuter hur systemet fungerar. För att beskriva för ett folk som tror att ett socialdemokratiskt system är detsamma som kommunistiskt kan ibland ta sin tid. Efter att ha förklarat det positiva och negativa så brukar dom bli lite långa i ansiktet och lite avundsjuka. Följarfrågan brukar vara vad jag gör i det här landet. Jag kan bara sucka och svara att det undrar jag också.

Andra tankar amerikanare kan ha om Sverige är god ost och chocklad vilket är sant, men då har vi hamnat i Schweiz igen. Eller när Agnetha Fältskog hade en hit 1983 med “Can’t Shake Loose”. Då disc-jockeyn på radion försökte utrycka namnet på artisten med stor svårighet sa min universitetskolega “hon måste vara ifrån Ryssland”. Det är i såna tider man sätter sig i halsen och blir helt stäld. Hon är ta mej fan svensk! Det mest chockande som jag fått höra en amerikanare påstå är, jag skulle aldrig åka till Sverige för att ni har mycket våldtäkt. Någonting som jag inte kände till eller hade haft i min omgivning. Var det sant? Visserligen, jag förstår att det har ändrat sig en del sen jag var i Sverige sist, men att våltäktstatistiken var så hög att det var någonting som landet var känt för var för mig en otrevlig nyhet.

Vad jag kom fram till när det gäller vad amerikanare känner till om Sverige och svenskar, inte mycket. I min ungdom förklarade en av mina vänner för mig att skilnaden mellan svenskar och amerikanare är att amerikanare känner till lite om mycket och svenskar känner till mycket om litet. Kanske är det så, men det är ledsamt för mig att ha en sån begränsad insikt i ett land som våran.

En välsignad och fördömt liv. Det är väl det bästa sätt att förklara det liv som jag haft hittills. Jag trodde aldrig att bo i staten Texas skulle existera i min verklighet. Jag trodde inte heller att jag skulle gifta mig för andra gången med en kvinna som fick mig att vara ärlig med mig själv och vilja återvända till Sverige, likaså medje att det är mitt hem och har altid varit det. Men insiktsresan har varit lång och turbulent.

Min far var amerikanare, stridspilot under Korea kriget, senare flygkapten för Pan American Airways. Min mor var svensk, flygvärdinna för samma flygbolag, och det var så dom träffades. Båda var envisa personer, då det blev mycket resande mellan USA och Sverige. Jag föddes ett par år senare i Upplands Väsby som amerikansk medborgare. Mitt svenska medborgarskap fick jag ett antal år senare då min mor jobbade på statsdepartementet under Olof Palmes regering. Som dubbelmedborgare och en far som jobbade för ett flygbolag så fanns den inga begränsningar med att resa mellan dom två länderna eller för hur lång tid man fick stanna. Jag had välsignelsen att få njuta av “the best of both worlds”.

Jag tog studenten vid 16 års ålder, startade på universitetet vid 17 i USA, gjorde min militärtjänst i flygvapnet i Sverige. Dom flesta av mina unga vuxna år så bodde jag i Sverige och jobbade dom flesta åren på Warner Music skivdistribution utan att tänka på en framgångsrik karriär. Sedan dess har jag jobbat med flera olika yrken ifrån butiksbiträde till begravningsbyrå, och till slut, filmskapare. Tyvärr så har aldrig det resulterat i succe. Men drömmen har alltid funnits i baktanken.

Till slut gifte jag mig med en amerikanska, och tyvärr så resulterade det i att jag lämnade underbara Sverige och sålde min mors hus som jag hade ärvt. Jag gjorde misstaged med att inte ordna en säkerhet ifall jag en dag ville återvända. Relationen slutade i skilsmässa då vi hade vuxit ifrån varandra och pengarna tog slut. Jag flyttade till Los Angeles och försökte mig på en filmkarriär. Men för att ha succe i Hollywood måste man ha en stor mängd kontakter, då industrin är ganska mättad och konkuransen hög, är det inte det lättaste att bli den filmskapare som man drömt om att bli en dag. Dessutom blev jag bestulen på flera investeringar jag hade gjort.

Då det flesta såg hopplåst ut och jag höll på att bli hemlös blev jag räddad av en kvinna, Heather som bodde i en liten ökenstad i Kalifornien. Heather tog en chans på mig och erbjöd ett liv med henne. Den 22:a januari kommer vi att ha varit gifta i ett år. Mitt enda beklagelse är att jag inte har den inkomst som stödger en familj på fyra personer (två söner). Och dessutom lägga undan pengar för att flytta till Sverige.

Men jag klagar inte. Det finns en mening med att man är där man är, att livet har tagit dom svängar och kurvor dom har gjort. Det är en berg-och-dahlbana full av glädje och sorg. Varje dag vaknar jag upp med optimism och hopp om att resan hem är ett steg närmare.

Hej och välkommen till min första officiella blogg. Det är någonting som legat i baktankarna. Att starta en blogg under flera år, men jag har inte riktigt haft den inspirationen som jag behövt tills nu. Jag är en svensk som är bosatt i USA. Hur jag hamnade här, “that’s another story”. För tillfället vill jag säga att jag har alla avsikter att återvända hem en dag. USA känns inte som hemma.

Jag har hamnat av alla platser i Lubbock, Texas. Staden är kanske inte så känd för många svenskar, men Lubbock ligger i norra Texas. Det är kanske inte det glamorösa som många svenskar skulle tänka sig. Flera i min generation tänker kanske på den klassiska TV serien Dallas. Det finns inte oljefält i vartannat kvarter och alla invånare bär inte cowboyhatt. Däremot, från min erfarenhet hittills så har dom flesta i den här staden visat sig vara vänliga och generösa. Ändå så hjälper inte detta med hemlängtan och att en dag komma tillbaka och bo i sverige igen. Jag går mer in på det ämnet i framtida bloggar.

Jag är tacksam att få vara med i denna bloggfamilj och jag hoppas att kunna erbjuda underhållande informativa bloggar i framtiden och är tacksam för alla som läser.

En av favoriterna att vinna oscar för årets bästa film är The Power Of The Dog. Kritikerna är helt fascinerad av den här filmen och skulle den vinna, är det första gången en film som är först och främst gjord för TV tittare och inte bio genom kanalen Netflix. Men hur bra är filmen med all hysteri och beröm.

Filmen handlar om två bröder under 1920-talet som har varit ranchägare i 25 år och bor ihop. En dag kommer ena brodern hem och är gift. Den andra brodern är helt emot detta. Han har avsmak för både hans brors nya fru och hennes son som har feminina tendenser. En otrevlig spänning byggs upp då dom två flyttar in i brödernas hus. Mobbning och nedvärdering uppstår gång på gång. Allt av vad som är manligt står under hot då det feminina har flyttat in till huset. Och det är grunden till denna psykodrama som utspelar sig obekvämt.

Efter att ha sett The Power Of The Dog två gånger (andra gången ifall jag missat någonting) kan Jag säga att filmen är vackert filmat och skådesplarna är perfekta i sina roller. Framförallt Benedict Cumberbatch som oversittare och som känner att hans maskulina roll är hotad. Men denna film är otroligt SEG!!! Det är undefär som att tugga på en kötbit som är överstekt och som du kan svälja efter femton minuter. Jag förstår att poängen med detta är att bygga upp en viss spänning. Men risken är att man somnar innan man kommer fram till poängen. Och vad andra kritiker har sagt om att vissa delar kan vara svåra att förstå, så är inte fallet. Det är en ganska enkel historia om manlighet och könsroller i ranchvärlden och hämnd. Hitchcock sa att i en film ska man klippa bort dom tråkiga scenerna. Den här historien kunde ha kortats ner till halva tiden. Det finns också bra filmer om mäklare och därför ska du tex jämför mäklararvode på Maklararvode.se så att du själv kan anlita en mäklare när det passar dig.

Jag säger inte att ni inte ska se filmen, men jag har ingen förståelse för den överväldiga positiva kritiken som filmen fått. Eller att den har varit nominerade och prisad så mycket. Jag har sett flera filmer med samma tema. Denna är bara iscensatt i västern miljö, men detta är inte en västern film. Och jag gör det till en poäng att se dom filmer som är nominerade i oscarsgalan. Särskillt bästa film kategorin. Men jag håller inte med om denna film som årets bästa.

Myter och kreativitet

Vi vet att alla filmer är myter och för att göra film måste du vara mycket kreativ.