Så är det den underbara tiden på året igen. Melodifestivalen i full gång. Plus att vi har dom olympiska spelen pågående i full fart. Och dessutom så har oscars nomineringarna presenterats. Vanligtvis så brukar oscars galan hända ungefär samtidigt som finalen i melodifestivalen, så det är en superfestlig tid. Och ovanpå allt i det här landet så är det super bowl som är på gång. Så mycket festligheter höger och vänster.
Tack vare SVT Play så har jag fått glädjen att kunna njuta av festivalen live och kunna prata med vänner ifrån Sverige och få byta åsikter. Samtidigt så har jag fått många av mina amerikanska vänner att få uppleva festivalen. Jag brukar få reaktioner som frågeteken för det mesta. Och jag vet att en hel del av musiken som presenteras är inte alltid det bästa. Men det är lite av det som är roligt. Någonstans finns det en guldklimp i jungeln av musik.
Jag minns min första mello. Det var 1980 och i USA fanns det inga talangtävlingar av denna sort som man har nu. Det närmaste var ett program som hette The Gong Show och var verkligen inte av det högsta kvalitet. Så jag fick uppleva året då Tomas Ledin vann med låten Just Nu. Jag visste inte riktigt vad jag skulle tro om showen. Jag förstod inte heller hela fenomenet. Men jag var definitivt biten. Min bästa vän i Sverige som var lika stor musik älskare som jag var nästan religöst intresserad av tävlingen och det resulterade i att vi båda köpte alla bidragen som släpptes på singel. Då jag tänker tillbaks på det nu så var det en glädjens tid och jag gillar fortfarande musiken.
Deltävlingar fanns inte i 1980. Det var tio låtar som du fick höra första gången dom presenterades i programmet. Även om många av festivalerna har lite av en nostalgik kick, så är man tacksam för att fortfarande ta del av denna tradition år efter år. Och jag måste säga att den svenska festivalen är mycket mer underhålland än eurovisionen. Plus att se reaktioner från amerikanare som jag gillar att tortera med denna festival, det är underbart. Men snart tror jag att dom kommer att förstå vår tradition lite mer snart. Ett par år sen kom det en film med Will Ferrell som hette Eurovision. Den fick ganska positiva reaktioner over here. Och den 21a maj kommer USA att få uppleva sin egen version som heter The American Song Contest med bl a Christer Björkman i produktionen. Så vi får se hur det går.
En liten extra historia. 1999 jobbade jag på Hotal Royal Star som låg brevid Victoriahallen där det årets melodifestival ägde rum. Det var året Charlotte Nilsson/Perelli vann med låten Tusen Och En Natt. Många av artisterna bodde på hotellet och fick betala deras egna rum. En ut av artisterna var Christer Björkman. Jag tror inte att han var så glad. Inte bara att det gick inte bra för honom i tävlingen. Han dessutom lämnade hotellet utan att betala för rummet.