En välsignad och fördömt liv. Det är väl det bästa sätt att förklara det liv som jag haft hittills. Jag trodde aldrig att bo i staten Texas skulle existera i min verklighet. Jag trodde inte heller att jag skulle gifta mig för andra gången med en kvinna som fick mig att vara ärlig med mig själv och vilja återvända till Sverige, likaså medje att det är mitt hem och har altid varit det. Men insiktsresan har varit lång och turbulent.

Min far var amerikanare, stridspilot under Korea kriget, senare flygkapten för Pan American Airways. Min mor var svensk, flygvärdinna för samma flygbolag, och det var så dom träffades. Båda var envisa personer, då det blev mycket resande mellan USA och Sverige. Jag föddes ett par år senare i Upplands Väsby som amerikansk medborgare. Mitt svenska medborgarskap fick jag ett antal år senare då min mor jobbade på statsdepartementet under Olof Palmes regering. Som dubbelmedborgare och en far som jobbade för ett flygbolag så fanns den inga begränsningar med att resa mellan dom två länderna eller för hur lång tid man fick stanna. Jag had välsignelsen att få njuta av “the best of both worlds”.

Jag tog studenten vid 16 års ålder, startade på universitetet vid 17 i USA, gjorde min militärtjänst i flygvapnet i Sverige. Dom flesta av mina unga vuxna år så bodde jag i Sverige och jobbade dom flesta åren på Warner Music skivdistribution utan att tänka på en framgångsrik karriär. Sedan dess har jag jobbat med flera olika yrken ifrån butiksbiträde till begravningsbyrå, och till slut, filmskapare. Tyvärr så har aldrig det resulterat i succe. Men drömmen har alltid funnits i baktanken.

Till slut gifte jag mig med en amerikanska, och tyvärr så resulterade det i att jag lämnade underbara Sverige och sålde min mors hus som jag hade ärvt. Jag gjorde misstaged med att inte ordna en säkerhet ifall jag en dag ville återvända. Relationen slutade i skilsmässa då vi hade vuxit ifrån varandra och pengarna tog slut. Jag flyttade till Los Angeles och försökte mig på en filmkarriär. Men för att ha succe i Hollywood måste man ha en stor mängd kontakter, då industrin är ganska mättad och konkuransen hög, är det inte det lättaste att bli den filmskapare som man drömt om att bli en dag. Dessutom blev jag bestulen på flera investeringar jag hade gjort.

Då det flesta såg hopplåst ut och jag höll på att bli hemlös blev jag räddad av en kvinna, Heather som bodde i en liten ökenstad i Kalifornien. Heather tog en chans på mig och erbjöd ett liv med henne. Den 22:a januari kommer vi att ha varit gifta i ett år. Mitt enda beklagelse är att jag inte har den inkomst som stödger en familj på fyra personer (två söner). Och dessutom lägga undan pengar för att flytta till Sverige.

Men jag klagar inte. Det finns en mening med att man är där man är, att livet har tagit dom svängar och kurvor dom har gjort. Det är en berg-och-dahlbana full av glädje och sorg. Varje dag vaknar jag upp med optimism och hopp om att resan hem är ett steg närmare.